Världen selekterat | av Martin Nilsson

Borta på Shacknews har man varit promo-presskonferens där det redan omdiskuterade spelet ”Six Days in Fallujah” presenterades ingående, samt visade upp sitt gameplay i tidig version.

Det har hittills varit omdiskuterat för sin ’setting’, manuset och den miljö det ska utspelas i. Det utspelar sig nämligen under för omvärlden kända Fallujah-offensiven i Irak 2004. Det är inte ovanligt att datorspel använder verkliga konflikter som scenarion, det är rent av vanligt, och vi har väl alla gamers sedan länge tröttnat på att i allehanda spel spränga taggtråd med rörbomber under Privat Ryan-inspirerande omständigheter på Omaha Beach. Men man har för det mesta då hållit sig ifrån aktuella, eller nästan aktuella, konflikter. Har man ändå inte velat göra det, så har platserna varit otydliga/påhittade och konflikten bara varit en kuliss där man kunde sätta upp sin story.

Här är konflikten storyn. Och platsen är det verkliga Fallujah. Och dessutom ska det vara realistiskt. Staden är realistisk, och storyn är baserad på/influerad av mängder med inervjuer av (amerikanska) soldater och befäl som krigade där. Så det låter som något krigssimulator-liknande, typ ArmA…fast baserad på inträffade händelser?

Absolut inte enligt Shacknew. Det är en helt vanligt dussin-shooter där man springer runt på gator och skjuter på allt som rör sig, där både man själv och fienden kan träffas av 30-kulor och sedan automatiskt hela sig själv. Bilmonterade raketgevär inte bara självladdas och har oändligt med raketer, man uppmuntras att skjuta dessa raketer i typ varje hus man ser innan man går in i dom. Ett helt vanligt orealistiskt underhållningsvålds-spel helt enkelt. Underhållningvåld i dessa sammanhang är en spännings- och adrenalinshöjare och genom sin ringa anknytning till verkligheten inget med verkligt våld att göra.

Detta är helgalet på så många sätt. Det drar ner både den amerikanska militären och spelindustrin i smutsen. Soldaterna som bidragit med sina historier till spelutvecklingen, tycker det är bra att de kan spridas till omvärlden med detta medium. HALLÅÅ! Är det dessa historier ni vill sprida:

• Att ni gick från hus till hus och sköt fiender, och när ni tagit 30 skott i magen satt ni er på huk och väntade på att hälsomätaren skulle stiga till max igen?
• Att ni sköt raketer i husen innan ni kollade om det fanns några civila där?
• Att det inte huvudtaget bodde några civila 400.000-invånarstaden (någon enstaka civil person var tydligen med i speluppvisningen).
• Att när era vänner dog bredvid er, så skrek ni bara ”C’mon guys, let’s make more tiny holes” och sprang vidare till nästa hus med fiender.

Enligt Shacknews såg de på speluppvisingen inget annat än en everyday war-FPS, ett helt vanligt underhållningskrigspel. Jag hade kunnat acceptera, men kanske inte helt förstå, att man gjorde ett verkligt krigrspel – det finns sådana – där moral, taktik, support, vård, poltik, civila, allt måste ta med i beräkningarna och ”spelet”.

Men att markandsföra ett spel som realistiskt, och att det ska berätta soldaters historier, soldater som krigat där, vars vänner dött där, och sedan leverera vanligt orealistiskt skjuta-spel är ett hån inte bara mot oss konsumter utan även alla de soldater som kämpade och dog där, för att inte säga de 6000 civila som dog under kampanjen.

Ett spel är ett spel. Det ska vara underhållning. Är scenariot krig så måste det vara underhållande. Det är inte verkliga krig.  Så att göra ett realistiskt krigsspel är per definition omöjligt. Så jag är skeptisk till hela dokumentär-spels-grejen, vilket ororar mig skulle kunna vara en trend (Gud förbjude).

Jag har inget emot interaktiva dokumentärer, men kalla dem inte spel, utan kanske just interaktiva dokumentärer. Och framför allt: sälj inte in ett vanligt spel, som en interaktiv dokumentär.

(Det ska dock poängteras att spelet inte släpps förrän 2010 och det var en work-in-progress-version Shacknews såg, så det finns möjligheter till att fler realistiska inslag läggs till innan release)