Så är då tolkningen av IPRED igång – medelst en privat FTP!? Vem hade kunnat tro det?
En debattör på Svenska Dagbladets debattforum Brännbunkt för en diskussion kring vilka metoder upphovsägarna egentligen får använda i sin jakt på de som byter mot deras upphovsrätt. Den diskussion var absolut inte oväntad, och den kommer säkert att fördjupas och ytterligare problematiseras. Vad som var oväntat är att det första stora IPRED-fallet (upphovsmän som via framtagen - vad de anser vara – bevisning begär om tillstånd att få personliga uppgifter utlämnade om den/de misstänka) gäller personer som haft upphovsskyddat material på en privat FTP-server!!! (allt enligt debattören som läst den begäran som Antipiratbyrån lämnat till domstolen - Antipiratbyrån fungerar som upphovsmännens ombud i denna härva).
FTP?? Vem hade kunnat tro att denna uråldriga teknik skulle hamna under IPRED-paraplyet. IPRED var ju tänkt att vara någon slags mellanlösning för att åtminstone ge upphovsmännen en chans i dessa fildelartider när de juridiska definitionerna inte riktigt är i fas med tekniken (tror jag).
IPRED skulle anfalla Peer-2-peer i allmänthet och BitTorrent i synnerhet. Men FTP? Denna gamla klient-server-lösning där alla juridska definitioner ändå är ganska samklang med tekniken. Varför ge sig på den som första fall? Märkligt och ogenomtänkt.
För att fildela lagligt med en FTP-server så är det bara att:
- Lösenordsskydda den (vilket man ALLTID gör. INGEN sätter upp en FTP-server utan lösenordsskyddade konton)
- Ge konton (med lösenord) till din familj och dina närmsta vänner. Gör det väldigt klart för dem att de absolut inte får göra dessa kontouppgifter allmänt tillgängliga.
Lösningen uppfyller följande krav från upphovslagen:
- Du får INTE göra ett upphovskyddat verk allmänt tillgängligt (utan tillstånd)
- Du FÅR skapa kopior och distribuera till familj och vänner (vänner är här en definitionsfråga som får vägas mot allmänt tillgänglig, men brukar antas vara närmsta vänner och inte klasskompisar, jobbkollegor etc.).
Åter till första IPRED-fallet.
I begäran är bevisföringen från Anitpiratbyrån att de har ett IP-nummer som leder till en privat FTP-server med massor utav skyddat material på, vilket de bevisat genom att logga in på FTP-serven och laddat hem ca 10 filer (med upphovsmännens tillstånd får man anta).
De frågor som då uppstår är:
- Hur fick de tillgång till denna FTP-server (IP, konto, lösenord)
- Hur vet de (Aintipriatbyrån, domstolen) att det inte bara är familj och närmsta vänner som har tillgång till den?
1. är kanske mest allvarlig, då det kan vara dataintrång (fängelse upp till 2 år). Antipiratbyrån menar att de oftast arbetar med ”infiltratörer”. Även infiltratören är en av familjen eller närmsat vän så har inget brott begåtts, under förutsättning att Antipiratbyrån har upphovsmännens tillstånd att ladda deras verk. Är infiltratören inte en tillåten FTP-användare så är det Antipiratbyråb, med kumpaner, som är lagbrytarna.
Ovan resonemang bygger på att FTP-servern används att dela upphovskyddat material på ett lagligt sätt. Men Anitpiratbyrån måste visa att FTP-servern INTE används så för att de ska kunna mena att brott begåtts. Och det kan de inte utan att via dataintrång, husrannsakan eller dylikt få tag på, och spåra, alla konton på FTP-servern.
Jag tror inte det ovan beskrivna sättet att använda en FTP-server för laglig fildelning är prövat i domstol, men det torde gå igenom, med tanke på att t.ex. allmänt accepterade mediaboxar/-centers arbetar på samma ”fildelningsplan”, och dessutom ofta med just FTP-protokollet.
Hade jag varit Antipiratbyrån hade jag öppnat med ett annat fall. Inte ett där ens kanske lite tveksamma metoder blir exponerade och där överträdelser blir så uppenbara.
Publiserad: 2009-04-06 00:32
Bra att den här problematiken tas upp
Om man läser hur Ipred lagen ska fungera så bör detta med FTP’en egentligen inte vara ett problem, om inte grabbarna eller tjejerna har gjort det i väldigt stor skala. Så här står det:
”- Domstolen ska göra en proportionalitetsbedömning vilket innebär att rättighetsinnehavarens behov av information vägs mot andra intressen, däribland den enskildes integritet. För att rättighetsinnehavaren ska få ut uppgifterna krävs intrång i form av nedladdning eller fildelning av viss omfattning.”
Jag tolkar det som om det kommer att bli ytterst svårt att få ut information om det gäller enstaka personer som har ett litet antal filer på datorn eller som i det här fallet en FTP.
Ursäkta, men vad menar du med ”http://FTP”? Det är två olika protokoll. Om du försöker yrka på en allmän ftp, skriv det istället.
Han menade nog enbart FTP, alltså FTP-protokollet. http://FTP hade skickats med HTTP-protkollet om man angivit det i en URL.
Om man vill vara ännu mer säker så använder man en ftpd som stödjer hård kryptering samt ip-spärrar alla konton. Så att alla som ska logga in måste ha sitt IP inlagt i allowed hosts i sitt konto. Försöker man ansluta med någon annan ip än den som är i allowed hosts, så skalla man nekas tilltråde.
Hela affären med FTP-servern stinker – Från att man var ute samma dag som IPRED började gälla till ståhejet runt Ephones vägran att lämna ut uppgifter. – Det gav antipiraterna välbehövlig publicitet inte sant?
Är FTP-servern verklig? – Vem säger att den inte har satts upp av antipiraterna själva för att skapa publicitet? – De vill ju så gärna bevisa för allmänheten att det finns ”stora uppladdare” – Jan Guillou har dillat om dem under åratal – Om jag inte minns fel – så är denna FTPserver den 3:e i raden som får publicitet under kort tid – De övriga 2 verkar nu ha fallit i glömskan – varför?
Jag undrar om det är god strategi av piraterna att diskutera huruvida förlagen skaffade sig ”bevis” på ett laglig sätt eller inte – Det bara befäster uppfattningen om en ”stor uppladdare” och pirater som vill ha ”gratis”
Man borde ifrågasätta hela affären med FTP istället – och som Martin här inledningsvis började med – ifrågasätta hela konceptet med fildelning via FTP – Hamra in att fildelning handlar om P2P teknik och att ingen vanlig fildelare någonsin hämtar upphovsrättsskyddat material från en server längre – Man kan också fråga sig vem eller vilka som vill spendera en förmögenhet på hårdvara och bandbred för att förse allmänheten med gratis upphovsrättsskyddat material? – Det hela är skrattretande