Världen selekterat | av Martin Nilsson

Slutspurten på lanseringen utav Call of Duty: Modern Warfare 2 har gått sådär. Första spelet (Modern Warfare 1) är ett av de senaste 10 åren mest hyllade och respekterade spel. Förväntningarna på 2:an är oerhörda. Det markandsmaterial som släppts, och de förhandstittar som gjorts, verkar inte peka på någon annat än ytterligare en succé.

Men så avslöjade Infinity Ward (spelets utvecklare) att det inte skulle finnas några dedikerade servrar till spelet (dedikerad server är en liten mjukvara som administrerar ett multiplayer-spel), vilket innebär att inga spelare själva kan sätta upp multiplayer-servrar, och ej heller således modda eller specialkonfigurera desamma. Det skapade oerhörda protester. Man är van vid att rå över sina egna multiplayer-servrar vad gäller skjuta-på-varandra-multiplayer-spel.

Call of Duty: Modern Warfare 2 är en first-person-shooter (FPS), där man spelar en soldat som i första hand bekämpar terrorism. Spelet kommer ut 10 novemeber. (Bild: Marknadsföringsbild från Activision)

Sedan inträffade det som inte får inträffa. Man tappade kontrollen över information kring en av de troligen mest känsliga och kontroversiella delarna i spelets story: man kommer (uppenbarligen) att bitvis spela som terrorist under ett infiltrationsförsök. Man deltar (uppenbarligen) i en terroristattack i en spelande sekvens, dvs den inte skriptad utan man deltar aktivt.

läs hela inlägget »

Borta på Shacknews har man varit promo-presskonferens där det redan omdiskuterade spelet ”Six Days in Fallujah” presenterades ingående, samt visade upp sitt gameplay i tidig version.

Det har hittills varit omdiskuterat för sin ’setting’, manuset och den miljö det ska utspelas i. Det utspelar sig nämligen under för omvärlden kända Fallujah-offensiven i Irak 2004. Det är inte ovanligt att datorspel använder verkliga konflikter som scenarion, det är rent av vanligt, och vi har väl alla gamers sedan länge tröttnat på att i allehanda spel spränga taggtråd med rörbomber under Privat Ryan-inspirerande omständigheter på Omaha Beach. Men man har för det mesta då hållit sig ifrån aktuella, eller nästan aktuella, konflikter. Har man ändå inte velat göra det, så har platserna varit otydliga/påhittade och konflikten bara varit en kuliss där man kunde sätta upp sin story.

Här är konflikten storyn. Och platsen är det verkliga Fallujah. Och dessutom ska det vara realistiskt. Staden är realistisk, och storyn är baserad på/influerad av mängder med inervjuer av (amerikanska) soldater och befäl som krigade där. Så det låter som något krigssimulator-liknande, typ ArmA…fast baserad på inträffade händelser?

läs hela inlägget »

En debattör på Svenska Dagbladets debattforum Brännbunkt för en diskussion kring vilka metoder upphovsägarna egentligen får använda i sin jakt på de som byter mot deras upphovsrätt. Den diskussion var absolut inte oväntad, och den kommer säkert att fördjupas och ytterligare problematiseras. Vad som var oväntat är att det första stora IPRED-fallet (upphovsmän som via framtagen -  vad de anser vara  – bevisning begär om tillstånd att få personliga uppgifter utlämnade om den/de misstänka) gäller personer som haft upphovsskyddat material på en privat FTP-server!!! (allt enligt debattören som läst den begäran som Antipiratbyrån lämnat till domstolen -  Antipiratbyrån fungerar som upphovsmännens ombud i denna härva).

FTP?? Vem hade kunnat tro att denna uråldriga teknik skulle hamna under IPRED-paraplyet. IPRED var ju tänkt att vara någon slags mellanlösning för att åtminstone ge upphovsmännen en chans i dessa fildelartider när de juridiska definitionerna inte riktigt är i fas med tekniken (tror jag).

IPRED skulle anfalla Peer-2-peer i allmänthet och BitTorrent i synnerhet. Men FTP? Denna gamla klient-server-lösning där alla juridska definitioner ändå är ganska samklang med tekniken. Varför ge sig på den som första fall? Märkligt och ogenomtänkt.

För att fildela lagligt med en FTP-server så är det bara att:

• Lösenordsskydda den (vilket man ALLTID gör. INGEN sätter upp en FTP-server utan lösenordsskyddade konton)
• Ge konton (med lösenord) till din familj och dina närmsta vänner. Gör det väldigt klart för dem att de absolut inte får göra dessa kontouppgifter allmänt tillgängliga.

Lösningen uppfyller följande krav från upphovslagen:

• Du får INTE göra ett upphovskyddat verk allmänt tillgängligt (utan tillstånd)
• Du FÅR skapa kopior och distribuera till familj och vänner (vänner är här en definitionsfråga som får vägas mot allmänt tillgänglig, men brukar antas vara närmsta vänner och inte klasskompisar, jobbkollegor etc.).

Åter till första IPRED-fallet.

I begäran är bevisföringen från Anitpiratbyrån att de har ett IP-nummer som leder till en privat FTP-server med massor utav skyddat material på, vilket de bevisat genom att logga in på FTP-serven och laddat hem ca 10 filer (med upphovsmännens tillstånd får man anta).

De frågor som då uppstår är:

1. Hur fick de tillgång till denna FTP-server (IP, konto, lösenord)
2. Hur vet de (Aintipriatbyrån, domstolen) att det inte bara är familj och närmsta vänner som har tillgång till den?

1. är kanske mest allvarlig, då det kan vara dataintrång (fängelse upp till 2 år). Antipiratbyrån menar att de oftast arbetar med ”infiltratörer”. Även infiltratören är en av familjen eller närmsat vän så har inget brott begåtts, under förutsättning att Antipiratbyrån har upphovsmännens tillstånd att ladda deras verk. Är infiltratören inte en tillåten FTP-användare så är det Antipiratbyråb, med kumpaner, som är lagbrytarna.

Ovan resonemang bygger på att FTP-servern används att dela upphovskyddat material på ett lagligt sätt. Men Anitpiratbyrån måste visa att FTP-servern INTE används så för att de ska kunna mena att brott begåtts. Och det kan de inte utan att via dataintrång, husrannsakan eller dylikt få tag på, och spåra, alla konton på FTP-servern.

Jag tror inte det ovan beskrivna  sättet att använda en FTP-server för laglig fildelning är prövat i domstol, men det torde gå igenom, med tanke på att t.ex. allmänt accepterade mediaboxar/-centers arbetar på samma ”fildelningsplan”, och dessutom ofta med just FTP-protokollet.

Hade jag varit Antipiratbyrån hade jag öppnat med ett annat fall. Inte ett där ens kanske lite tveksamma metoder blir exponerade och där överträdelser blir så uppenbara.

Föga förvånande så hängde några stora upphovsrättsägare på domstolsdörren redan några timmar in på denna den första IPRED-dagen, då upphovsrättsägare själva får agera poliser och jaga förbrytare. Inget nytt med detta egentligen, hela upphovsrättslagen bygger på att upphovsrättsägeren själv ska bevaka sina rättigheter, men nu får upphovsmannen även vända sig till domstol för att eventuellt få personuppgifter bakom ett IP som upphovsrättsägaren misstänker pysslar med brottslig upphovsrättsverksamhet (typ fildelning utav skyddat material).

Och inte nog med det – utan även det värsta – upphovsrättsinnehavaren har RÄTT att skicka hotbrev med ersättningskrav till den uppspanade misstänkte eventuelle brottslingen (hotet är att dra målet till civilrätt, såsom brukligt enligt upphovsrättslagen).

En inte allt för IT-kunnig privatperson som får ett kravbrev på 10.000 och hot om civilrätt från en mutlinationell musikförläggare, kan mycket väl känna sig tvungen att betala vare sig man är har gjort något eller inte, för att inte riskera både bot och domstolskostnader då han/hon kanske inte ens vet vad han/hon har gjort/får göra med den nya tekniken.

IPRED-lagen har nog godkännts utav politkerna i all välmeningen (även om de stora mediabolagens opinonskonsulter har väckt och drivit frågan), och var nog tänklt att skydda vanliga ”enkla” upphovsrättsägare som lever ”som vanligt folk” på sina kreationer, dvs en vanlig låtskrivare/tonsättare/artist/filmakare med alldagliga uppdrag.

Problemet är dock som följer: de är dessa ”mindre” upphovsrättsägare som har den stora nyttan utav fildelning, hur många artister t.ex. har inte de senaste åren kommit fram från ingenstans tack vare fildelning, hur många indie-filmer och -dataspel har inte vunnit popularitet pga densamma? Denna ”fildelnings-fame” och genererade viral marketing, har säkert genererat mer inkomster än om verken varit totalt okända (varit låsta till traditionella distributionskanaler).

Det är inte heller dessa upphovsrättsägare som skrikit högst (och betalat opionsfirmorna mest), utan de upphovsrättsägare som redan är etablerade och tjänar bra på ”laglig” distribuion. Men som vill tjäna mer, i tron att varje fildelat verk, är ett verk som någon skulle ha betalat för om det inte fildelats. En av internets största missuppfattningar, men mer om det en annna gång.

Det är inte ens de framgångrika upphovsrättsägarna själva som skrikit och nu timmar efter IPRED-lagen börjar gälla anväder den, utan deras representanter. Med största sannolikhet är det även de som på okända sätt jagat upp de IP-nummer som de nu vill ha en person till, så att de kan skicka kravbrev.

Vanligt folk vågar inte längre fildela. Den lokala folkmusikföreingen i Torslanda har inte längre någon distribtion utanför nära och kära, den oberoende filmamakren i Borlänge får försöka sprida sin film via det allt vekare biograf-nätet istället. Allt medan de stora medieföretagen kräver vanligt folk på pengar för produkter de i många fall förmodligen aldrig skulle köpt ändå (de produkter man gillar köper man i regel, diskussion kring detta en annan gång).

Borta på Newsmill har Hireen von Wachenfeldt varit igång igen. Jämlikhetskämpen, feministen om ni så vill, har lyckats dra halva mänskligheten över en kam igen. För något år sedan var vi alla män djur (vilket vi är, kvinnor också, så egentligen var det inte konstigt, men det var tyvärr inte så hon menade), nu dödar vi för att vi just är män.

Hon drar denna slutsats efter den senaste tragiska dödsskjutningen på en skola i Tyskland, där förövaren var en man (mer ungdom av manligt kön faktiskt).

Jag är medveten om (läs: hoppas) att det är en medvetet provokativ titel – ”Han dödar för att han är man” – men tyvärr nyanserar hon inte detta i artikeln, utan slutsaten kvarstår i slutet av artikeln; att grabben sköt ihjäl en massa oskyldiga människor….för att han var man!?

Tänk vad en liten kromosom kan ställa till med. Hon för naturligtvis inte fram några biologiska argument, utan hänvisar till luddiga gamla klyschiga miljösociala argument, såsom att när dagispersonalen bara tycker det är charmigt att Erik drar Lisa i håret, för att det är tecken på att han gillar henne. Enligt Hireen lärs dig då pojken att koppla ihop kärlek/sex med våld.

Argumentationen är brilliant i sin fantastiska naivitet.

1. Dagispersonal är till 99% kvinnor (inte statistiskt underbyggt. Bygger på empiriska studier). Det är de som kopplar ihop kärlek med våld i och med att de tycker det är charmigt att Erik drar Lisa i håret. Att pojken – om man han nu gör det – lär sig av detta att våld och kärlek hör ihop så har han lärt sig det på dagis utav kvinnor – inte för att han är född man.Hireens poäng är förmodligen här att de behandlar honom på det sättet för att han är just man, men jag ignorerar det, då det förstör min argumentation. Min poäng är att det enligt detta inte är mannens fel, utan att rubriken på artikeln i så fall skulle vara ”Han dödar för att kvinnorna har lärt honom det på dagis”.
2. Jag har väldigt, väldigt, väldigt och väldigt svårt att se att alla de duktiga kvinnor (och alldeles för få män) som arbetar på dagis skulle acceptera att någon (pojke eller flicka) drog en annan i håret, än mindre tycka detta var charmigt. Baserat på empiriska studier (3 barn, 3 dagis).Hireen måste leva kvar i sina fördomsfulla barnböcker från 40-/50-/60-talet (jag vet inte vilket), då pojkar sprang runt och jagade med trägevär i kortbyxor och flickorna i sina söta klänningar beundrande såg på medan de matade bebisdockor.
3. Stående argument i alla dessa man/kvinnor-diskussioner: man kan inte diskutera män som en enhetlig grupp enbart baserat på socialantropologi/miljösociologi/kalla det vad ni vill.  Det enda som förenar oss alla män är biologi. Så finns det inga biologiska argument, förfina siktet för pajkastningen, avgränsa gruppen som ska få påhoppen med något, jag vet inte vad.  I regel finns det inget att säga om andemeningen i påhoppen, det träffar bara så brett att det blir urvattnat.Hireen nämner mycket riktigt att man inte kan dra alla män över en kam, men det hindra henne att göra det meningarna efteråt.

Ja, så fick jag det ur systemet. Thank u very much.

(ursäkta blogguppehållet)

Nu har det tydligen bestämts på central nivå att jag är sosse. Denna anspråkslösa blogg är nu officiellt upptagen på listan ”aktiva S-bloggar”, något slags inofficiellt komplement till http://www.s-bloggar.se/ (en samlingsplats för populära sosse-bloggar). Det är Erik Laakso, en politiskt intresserad kille från Tierp som placerat mig där.

Den enda anledning jag kan komma på att är jag har Nishas (och Kristers) blogg på min respekt-lista. Nisha solar på den sidan staketet Erik Laakso hänger, så att säga. Å andra sidan har jag en lika begåvad flicka, Chatarina Enblad Nordlund, på samma respekt-lista, och utan att sticka ut hakan – för jag vet inte -  vågar jag nog påstå att hon solar på motsatta sidan (vilket också är den sida på vilken undertecknad dricker sitt iste i hängmattan).

En lätt inblick i sossarnas realpolitiska analysmetoder.

(jag antar alla web 2.0 -under såsom trackbacks och pingbacks kommer att göra att min listning försvinner ganska snart efter att jag tryckt på publisera-knappen för denna post )